090912 Bara en som alla andra

Hejsan, funderade lite över hur mitt liv ser ut, hur mitt liv har sett ut, vilka jag har varit med och vilka jag avslutat med. Vilka jag umgåtts med och vilka som glömts bort. Jag märker i allefall att nu så är jag bara en i mängden. Innan var jag något speciellt, jag var Parro! Nu än en gång är jag bara Paulina. Visst Paulina är den goda delen av mig, så jag är väl glad att det är den som yttrar sig mest men jag saknar mitt gamla jag väldigt mycket, mitt gamla liv, mina gamla vänner och mina dåliga ovanor. Men alla växer upp och man växer upp olika. För vissa går processen snabbt och vissa stannar någon stans mitt emellan och vet inte riktigt vilket håll det ska springa åt. En gång i tiden var det jag som var minst, jag var jobbigast men samtidigt en smula intressant för er, jag var en aning gapig och skrikig kanske lite klängig och besvärlig, men det fanns nog något som höll er kvar. Men min uppväxt den kom också, jag blev nog en bättre människa då man märkte positiva reaktioner ifrån er! Jag var otroligt glad den tiden då jag faktiskt insåg vilket jobbigt rövhål jag hade varit de senaste åren. Men nu..?! vad är jag nu? Jag märker att när jag är ute och festar med folk så är de ändå med mina andra vänner vilket betyder att du är inte Parro eller Paulina du är bara en i mängden. Jag menar inte att jag ska förbjuda mina vänner att få umgås med varandra men jag är bara rädd att bli bortglömd..